Vid starten stod en vakt i bikini! - Ulvjakten intervjuar Anton Persson, Svenska Landslaget i MTB-O

Meriter kan mätas i medaljer. Med 3 SM guld, 5 silver och 2 brons i juniorklass i MTB-O är Anton Persson en av de bästa i landet och därmed också medlem i Svenska MTB-O Landslaget. En perfekt kandidat att intervjua för lite insikt i glädjen och utmaningarna kring MTB och Rogaining! Men meriter kan också mätas i upplevelser! Som när Anton ställde sig på startlinjen till MTB-O på sprintdistans (ca 10km) i Junior Världsmästerskap i Ungern 2012. Solen gassande, terrängen var öppen och temperaturen strax över 40 grader. Bara det sista kan få vem som helst att tappa koncentrationen! Men när Anton rullar fram och får se en av vakterna, som håller tillbaka de startande, iförd endast bikini började han ana oråd. Solsting? Vätskebrist? Redan innan start!? Vakten, eller tanten som det faktiskt var, stal bokstavligen hans fokus! Och fokus som ju är så viktigt. Så alla faktorer sammantagna kan man säga att det blev en ordentligt kaotiskt runda. Loppet slutade i att placeringen förträngdes och tid efter vinnare blev över en kvart trots den korta distansen. Allt medan tanten troligen stod och svettades ymnigt i sin bikini vid målområdet. Men så är det kanske det som är lite av tjusningen med tävlingsformer som t.ex. Rogaining. Att det är svårt att öva på alla faktorer som kan uppstå!

Anton, hur kom det sig att du halkade in på MTB-O?
Jag är orienterare i grunden och hade egentligen inga planer på att ens testa MTB-O. Trots att jag alltid tyckt om cykling i olika former och nästan slaviskt följt TdF om sommaren. Insteget kom sig av att första SM i MTB-O arrangerades nära min hemort och min vän Johan Granath (skidlandslagets förbundskapten) tyckte jag skulle köra. Så jag lånade en MTB, gav mig av och kom hem med 3 medaljer! Svårt att inte få mersmak då! Men det är också en påminnelse om att det alltid är värt att testa nya sporter även om man inte har den senaste, bästa eller ens egen utrustning. Det går alltid att fixa på något sätt. Man kanske inte alltid kommer hem med 3 medaljer men vem vet var det står en tant i bikini nästa gång? Bara det kan ju vara en upplevelse att minnas!

Vad eller vem inspirerar dig som elittränar?
Det jag gillar är att folk i sporten är väldigt inkluderande. För många upplevs nog konceptet som lite svårt och tröskeln kan kännas hög att komma igång med både orientering och MTB samtidigt. Men de som inspirerar mig är alla de eldsjälar där ute som med stort engagemang tar sig tid att hjälpa och lära både nya och erfarna. Vågar nästan säga att vart man än vänder sig blir man väl omhändertagen. Hela konceptet är också inspirerande eftersom man styr ganska mycket själv. I Rogaining är det inte bara vägval man gör.  Man väljer också hur många kontroller man vill sikta på och styr därmed distansen själv. Det behöver med andra ord aldrig bli övermäktigt.

Som person inspireras jag otroligt mycket av Helen Ripa som tog medaljer i längdskidor i Paralympics i Sotji. Hon saknar ett ben men har kört flera MTB-O tävlingar. Att cykla väg med ett ben är väl ok. Det gör även jag för att träna rundtramp. Men harva runt i skogen bland stenar och diken med kraften från bara ett ben! Det imponerar stort på mig! Jag tycker det är jobbigt torts att jag kan fördela på mina två ben! Och det är ju samma skogar vi cyklar i! Det är personer som Helen som hjälper mig att förstå att jag har mer att ge! Och jag hoppas att det även inspirerar andra som just nu bara går och funderar på MTB och Rogaining. Jag gör det, Helen gör det! Gör det du också!

Vad är det med MTB-O och Roganing som lockar dig? Varför inte bara cykla MTB eller motionera i allmänhet?
Det finns bara ett sätt att orka motionera eller tävla med 90% i maxpuls och det är genom att samtidigt göra något som för tankarna på annat håll. Det kan förvisso vara tanter i bikini men mer lämpligt är t.ex. att försöka läsa in sig på en karta, välja kontroller och ta beslut om väg. Just på MTB går det dessutom fort så man måste gå på instinkt till viss del. Det är vad som lockar mig! Belöningen är när allt gå som det ska! Om man bara springer ett lopp på asfalt och det går bra så är det en härlig känsla. Men när det är många fler faktorer inblandade som påverkade eller kunde ha påverkat och man ändå lyckades riktigt bra då uppstår en viss eurofori! Som när man tänkt ut ett vägval och har en framförhållning som gör att man kan dra på för fullt genom varenda korsning eftersom man redan bestämt i bakhuvudet hur man ska svänga både två och tre korsningar fram, svängarna sitter som gjutna, farten är svindlande och så sitter kontrollen där längs med stigen precis som man tänkt, den känslan, det är den känslan som är lite beroende framkallande!

Kan du komma på någon bra ursäkt på varför man inte ska ge sig på en tävling som Ulvjakten?
Det blir nog ett bestämt NEJ på den frågan! Det kan man nog inse av det jag svarat tidigare. Visst är det bra med lite erfarenhet av att cykla i skogen och det är ju såklart nödvändigt att läsa en karta och veta hur man handskas med den. Men kan man ta sig fram i en stad eller har läst en tunnelbanekarta så har man i princip grunderna. Dessutom väljer man ju själv på vilken nivå man vill lägga utmaningen i just Rogainingtävlingar som Ulvjakten.


Slutligen, om du får ge två råd för träning inför Ulvjakten och två råd att tänka på under själva tävlingen vad är dina bästa tips då?
Då tycker jag att man ska ge sig ut och testa hur det känns att cykla med kartställ. Det kan vara obehagligt att inte se framhjulet. Särskilt om man läser karta samtidigt som man cyklar vilket är att föredra för att spara tid. Men man vänjer sig så det är värt att träna på. Fysiskt så skulle jag variera min cykling så mycket som möjligt för det är ofta så terrängen ser ut under tävlingarna. Allt från backe, äng, lera och tekniska stigar till ren asfalt.

Under tävlingen ska du ta det lugnt! Stressa inte upp dig om du kommer fel. Det leder bara till fler dåliga beslut. Försök att vara lugn och metodiskt, leta efter sista kända punkt och använd din karta och kompass för att reda ut. Kolla vilka väderstreck du står i och leta stigar i samma riktning. När du väl har bestämt dig för vart du ska och vilka vägval du ska göra på vägen: FULLT ÖS! Ingen tvekan! Tvivel tappar man mer tid på än att köra fel och behöva vända så länge du är bestämd i dina handlingar. Men framförallt! Glöm inte att ha kul! Det är ju därför vi gör det här!

Stort tack för din tid, tips och inspiration Anton! All lycka framöver och se upp för konstiga vakter i konstiga kläder!
(Tack till Peter Alvarsson för foto på Anton)

Drivs med Webnode